blogg

Igar var vi ute pa lite nattliga aventyr i Melbourne for forsta gangen. Efter ungerfar 45 minuters promenad, tjuvklattrande over staket for att kissa, och lite allman forvirring, kom vi till slut fram till den beryktade bargatan "brunswick street". Val dar gick vi in pa en helskon bar med American tema, och dar fick jag antligen min efterlangtade Pina Colada som jag har tranat efter anda sedan da jag inte fick den i Sydney. Men till min stora besvikelse var den inte alls graddig, come on! Vad ar en Pina Colada utan gradde, jo, ungefar som Emma och jag i Australien utan vara hoddies. (valdigt valdigt valdigt valandvanda vid detta laget)
Kvallen fortskred och vi gled in pa en bar med ett liveband, helt sjuka, men oj vad galet bra dom var. Vi stod och studsade runt anda tills dom hade spelat den sa kallade sista laten typ fem ganger. Efter konserten fick jag for mig att jag skulle uttrycka min beundran pa nagot satt, sa jag gick fram till den otroligt fetcoola frontsangerskan och kramade henne och sa "I think you're very good, and I'm from Sweden." Vet inte riktigt hur hon tog det, men att domma pa hennes ansiktsuttryck blev hon glad. Varfor skulle jag promt saga att jag var fran sverige forresten? seriost!
Festen forstatte och vi blev pekade at en annan gata dar tydligen "the real party" var pa. Saklart hittade vi inte riktigt, men det vi hittade var anda lite battre. Vi hittade namligen tva musiker sittandes pa ett tak med utsikt over Melbourne sjungandes och vindrikandes. Lite creepy borjade det dock, vi gick namligen helt oskyldigt pa gatan nedanfor da vi hor "We see you", och efter alla skrackisar pa farmen blev vi lite radda. Men som tur var tog Emilia tjuren i hornen och skrek "can we join you guys?". Tror dom blev lite paffa men efter nagra minuter kom en av dom ner och hamtade oss. Resten av natten spenderades alltsa pa taket med utsikt over det fantastiska Melbourne, dom spelade och vi lyssnade, och vi var, och forblir ocksa idag, lyckliga!
/Ebba