Farmliv

Efter en drygt två timmars lång bussresa utropade plötsligt busschaffören i högtalarna "Mackay city!", lite förundrade tittade vi oss omkring och såg till vår förskräckelse en ganska grå, ödelagd väg och en bensinmack. Ska vi verkligen av här tänkte vi, men jo, det skulle vi tydligen för utanför fönstret hade busschafören redan börjat kasta ut vår packning på trottoarkanten. Mackay gjorde sådeles inte ett storslaget intryck på oss svenskar, det var inte direkt en "Stad serverad på silverbricka, framsträckt som gåva." Försök komma på var det underbara citatet  kommer ifrån people.
"Mackay som förut var känt för sina sockerodlingar har idag utvecklats till en stad dit folk vallfärdas för att tjäna storkovan i gruvorna då tillgången på  kol är mer än riklig här."(uppsatsvarning!) Arbetet kanske inte är det mest glamorösa men timpenningen är som sagt väsentligt högre än vad jag tjänar som lärarvikarie i Sverige.
Lite smånervösa allihop stod vi i skuggan bredvid macken och väntade på vår nya wwoofing host. Efter några minuter kör en grön land rover upp på sidan av vägen där vi står och ut hoppar en man i sextioårsåldern som ser väldigt snäll och trevlig ut, det är ju alltid kul! Jag hoppar in i framsätet med tanken, att småprata i någon halvtimme är bara trevligt, men när halvtimmen var över visade det sig att det var ungefär en och en halv timme kvar. Men det gick fint, Brett är en trevlig australiensisk bonde.
Vi anlände efter bilturen till en cattle auktion, det var väldigt varmt och alla bönderna där såg precis likadana ut: boots, jeans, instoppad skjorta och cowboyhatt. Vi som sprang runt i shorts och converse kände oss en aning malplacerade. Av själva auktionen förstod vi inte mycket heller, för oss lät det bara som en massa babbel och "eey" bababba"eyy". Tydligen sålde dom kossorna, för plötsligt var dom borta.
Efter koauktionen åkte vi vidare till vårt nya hem för några veckor framåt, som med mycket annat såg huset och omgivningarna inte alls ut som man hade föreställt sig, men jag måste nog säga att det var finare än i mina vildaste fantasier!! Huset är beläget på en liten kulle mitt på en stor åkersmark med havsutsikt. Insidan å andra sidan är inte direkt sverigeklass: allmänt smutsigt, och grymt mycket småkryp och kackelackor. Första morgonen hittade vi en kackelacka i kylen och en liten minigroda i diskstället. Men insekter och smuts har sin charm, tro mig!
Nu har vi varit här i snart en vecka och vi har också därför anpassat oss lite till det småskitiga levenet på landet. Det är najs, man kan vara lite halvsnuskig utan att någon riktigt bryr sig. Förutom att vara äckliga har vi gjort en massa andra roliga saker här på farmen. Vi har fiskat krabbor, märkt kossor och hästar, kollat på när vetrinär undersökt "the bulls", ridit häst-galloperat-samt ramlat av, druckit Bretts favoritdrink som är heter cava vilket är en underlig rot blandat med vatten som man blir lugn av, jag kan dock försäkra mammorna om att vi bara smakat ett glas, och enligt Brett är det dessutom faktiskt mycket bättre än alkohol eftersom det inte registreras om man blir stoppad på poliskontroll när man kör bil.
Vi har även hunnit förflytta tre bamsetjurar med hjälp av häst över en helsikes massa åkrar. Lite jobbigt blev det när en tjur sprang åt lite fel håll in i skogen, och jag och Emilia(har ridit en gång innan) skulle försöka jaga tillbaka den. Till vår undsättning kom cowboyen Brett som hjälpte oss att styra upp situationen, men om jag ska vara ärlig tror jag att jag och min kompanjon Emilia förstörde mer än vad vi gjorde nytta.
Utöver detta har vi även hunnit haft många intressanta diskutioner med Brett, alltifrån Australiensisk historia till Aliens på hans marker. Han har tydligen upplevt vissa saker som är relativt svåra att förklara utan att ta till rymdvarelsers närvaro. Jag har hållit tummarna varje kväll för att vi ska få se något coolt, men så här länge har det inte hjälpt mycket, tyvärr.
Idag har Emma och jag postat brev till Sverige. Det var väl menignen att de skulle komma innan jul, men dessvärre får ni nog ha tålamod där hemma. Damen på posten sa att det kunde vara väldigt "busy during christmas". För ungefär fem minuter sen stack Brett in huvudet i vårat rum och visade upp en bjässe till fisk, helt nyfångad, som får bli middagen till ikväll. Har ingen aning om hur vi ska laga den utan ugn, vi får slå våra kloka svenska huvuden ihop och hitt på någe.
Måste passa på att ursäkta för den sena uppdateringen, jag lovar att jag ska försöka att inte göra om samma misstag igen.
/Ebba
det här är whitsunday förresten.
här är bretts bil.
här är vi på whitsunday igen. Som jag nämnde har vi blivit ganska lantliga av oss: beviset har ni ovan. Vi går till och med till puben i våra lortiga arbetskläder. Lantispoäng om något!
Det är en tjej som heter Emma som är med på resan också, det syns troligtvis inte på bilderna ovan men jag kan försäkra er om att hon är en himlans trevlig tjej, och väldigt söt, så det kanske blev lite dumt att hon försvann på alla bilder. Hm, det får bli Emmacollage senare.

Kommentarer
Postat av: Johannes

Är det inte det jag alltid har sagt; jag visste att du skulle bli bonde Ebba! Och förresten, staden som omnämns i citatet var nog inte heller så inbjudande...

2011-12-20 @ 22:13:30
Postat av: Ebba

Nu kan vi vara bönder tillsammans Johannes, yey! Nej då var den inte det, i alla inte om du hette Henning och var fattig och sånt du vet. Men idag är den super å andra sidan!

2011-12-21 @ 03:29:41
Postat av: Louise

Vem är Emma?

2011-12-21 @ 10:20:28
URL: http://louisekarin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0