blogg

2. När det första som händer efter att vi kommit till Melbourne är att killen i matkassan känner igen Emilia och konstaterar att han kommer ihåg att hon var där för två-tre månader sen. Så himla konstigt, men kul liksom.

3. När man står och väntar på Emilia utanför toaletten och en liten smått creepy korean, cirkus 40 år kommer fram till en och vill att man ska lära honom hur man säger Good night på svenska. Det kan jag ju göra såklart och upprepar det några gånger tills han trycker ner en femdollarssedel i min hand. Otroligt förvånad frågar jag varför han gör så och säger att jag inte vill ha den. Men koreanen tycker absolut att jag ska behålla den som tack för att jag lärde honom en svensk mening. Något förvirrad står jag, känner mig lite som en hora typ och hälsar honom en god natt. Då ångrar han sig och vill att jag ska skriva ner det för honom också så han kan se hur det stavas. Det gör jag, och i nästa sekund så ber han att få tillbaka sin femdollarssedel och tycker att det var värt tio dollar istället. Så himla konstigt men han insisterade ju så den fick hamna i min plånbok. Jag borde bli språklärare.

4. När det är 38 grader varmt ute och vi ligger med årets värsta förkylning och snorar i en park. Känns helt klart ironiskt på något sätt.

Det var det. Vi är i Melbourne och allt är bra. Igår shoppade vi loss på pharmacy pga ovan nämnda förkyldning och sprang runt i elektronikbutiker oc kikade på mobil och kameror. Jag fick även klappa på min drömkamera Sony a77 som jag ska köpa någon gång detta år, och kunde inte sluta le. "Den är så fiin" fnissade jag med så mycket kärlek i rösten att butiksbiträdet helt klart undrade vad för fel det var på mig.