3 kul grejer som hänt senaste tiden
1. När en fruktansvärt utmattad Emilia efter att ha blivit halvt dränkt av våg efter våg på väg ut från stranden börjar gråta inför surfläraren "I don't wanna, I don't wanna..."
2. När det första som händer efter att vi kommit till Melbourne är att killen i matkassan känner igen Emilia och konstaterar att han kommer ihåg att hon var där för två-tre månader sen. Så himla konstigt, men kul liksom.
3. När man står och väntar på Emilia utanför toaletten och en liten smått creepy korean, cirkus 40 år kommer fram till en och vill att man ska lära honom hur man säger Good night på svenska. Det kan jag ju göra såklart och upprepar det några gånger tills han trycker ner en femdollarssedel i min hand. Otroligt förvånad frågar jag varför han gör så och säger att jag inte vill ha den. Men koreanen tycker absolut att jag ska behålla den som tack för att jag lärde honom en svensk mening. Något förvirrad står jag, känner mig lite som en hora typ och hälsar honom en god natt. Då ångrar han sig och vill att jag ska skriva ner det för honom också så han kan se hur det stavas. Det gör jag, och i nästa sekund så ber han att få tillbaka sin femdollarssedel och tycker att det var värt tio dollar istället. Så himla konstigt men han insisterade ju så den fick hamna i min plånbok. Jag borde bli språklärare.
4. När det är 38 grader varmt ute och vi ligger med årets värsta förkylning och snorar i en park. Känns helt klart ironiskt på något sätt.
Det var det. Vi är i Melbourne och allt är bra. Igår shoppade vi loss på pharmacy pga ovan nämnda förkyldning och sprang runt i elektronikbutiker oc kikade på mobil och kameror. Jag fick även klappa på min drömkamera Sony a77 som jag ska köpa någon gång detta år, och kunde inte sluta le. "Den är så fiin" fnissade jag med så mycket kärlek i rösten att butiksbiträdet helt klart undrade vad för fel det var på mig.
/Emma o Emilia
2 veckor kvar
Livet här i Byron Bay glider på, vi har lite sjukstuga här då alla dragit på sig varsin förkylning men vi är glada ändå. Antar att vi borde hålla oss ifrån baden i havet och speciellt kanske inte tagit nattdopp i torsdags men det är himla svårt att låta bli, vi har sjukt varmt på dagarna. Dessutom råkar det vara så att Byron har väl ungefär de vackraste stränderna i australien hittills (även om stränderna i agnes waters/surfers inte heller går av för hackor direkt.) Vattnet är klart turkost och dom tar aldrig slut, det är strand så långt ögat når, hur kan man motstå?
I alla fall så lämnar vi Byron imorgon och ska på surfcamp som sagt, och då är det bara två veckor kvar tills vi ska vidare tll Thailand! Jag tycker det känns så sjukt sorgligt att lämna Australien, det är ganska goda chanser att jag aldrig kommer komma tillbaka hit. Jag måste erkänna för dig mamsi att det finns en anledning till att vi inte köpt hembiljett och det är för att vi har liksom velat hålla möjligheten öppen att istället köpa en returbiljett till Australien efter Thailand. Men sätt nu inte kaffet i halsen snälla mamma, för vi har diskuterat och vi kommer liksom inte fram till något bra. Så vi kommer komma hem till Sverige i slutet av mars, precis som vi lovat. Jag ska börja kolla på bijetter genast.
Det är också lite svårt att hålla bloggmotivationen uppe som ni kanske märker, det finns liksom saker man hellre spenderar sin sista tid med. Så förvänta er ingenting.
Hejdå alla hemma! /Emma (vem annars....)
Fallskärm!
Jag tänkte bara meddela att jag och Ebba överlevde vårt fallskärmshopp med bravur, och om någon tvivlar på det har vi till och med ett diplom som kan intyga hur modiga vi varit. Klockan stod på 0530 imorse eftersom vi skulle bli upphämtade 0610 och tagna till fallskärmscentret. Vi var båda ganska nervösa men när vi väl satt i planet (det sjukt lilla planet) måste jag erkänna att jag mest var fascinerad hur otroligt vackert Byron Bay var i morgonsolen, plus att jag kände mig ganska väl omhändetagen när min tandempartner (som jag tyvärr glömt namnet på) svarade att han hoppade 15 gånger om dagen. Sen så gick allt snabbt, plötsligt började folk droppa ut ur flygplanet och det var nog det äckligaste av allt, eller egentligen det enda som gjorde mig riktigt nervös. För en efter en föll dom ner i ingenstans och det kändes ju inte helt normalt. Jag och Ebba fick hoppa sist (dock inte för att vi var chickens! aldrig) och dom gav oss liksom aldrig någon chans att ångra oss så vi bara hoppade. Dom två första sekunderna tänkte jag "åh herregud" sen så var resten av fallet ren njutning. Otroligt härlig känsla!
Efteråt var vi såklart glada och lite höga på adrenalin, och rejält kaxiga, eftersom vi inte alls tyckte att det var så läskigt som vi trodde att vi skulle tycka. Jag måste erkänna att vi nästan blev besvikna på att vi var så orädda. Därför så har vi nu bestämt oss för att nästa mission blir bungyjump i Thailand någonstans, jag är astaggad och hoppas att jag är så rädd när tillfället kommer att jag måste bli knuffad över kanten. Det kommer bli en adrenalinrush som heter duga!
Puss och hej! /Emma och Ebba
Prosurf
Emilia och jag har idag tagit vår första surflektion och kan nu kalla oss surfproffs på riktigt. Något sånt i alla fall. Vi lyckades hur som helst stå upp flera gånger på brädan och tillslut blev det mer regel än undantag vilket helt klart får klassas som ett gott betyg! En av instruktörerna frågade mig till och med om jag brukade åka skidor. He could tell sa han till mig när jag glatt svarade ja. Sen vet jag i o för sig inte hur han kunde se det och om det var positivt eller negativt eller mittemellan menat, men jag tänker ta för givet att det var för att jag såg så otroligt van och balanserad ut på brädan, my lack of experience till trots. Jag ger hur som helst både mig och Emilia MVG! Nu laddar vi inför Surfcamp nästa vecka! Då ska vi börja lära oss tricks och grejer. Typ.
Och förresten, på onsdag tar jag och Ebba oss an nästa extremesport då vi tänkt kasta oss ut från ett flygplan 14000ft upp i luften (dvs ungefär 4 km). Jag hoppas vi överlever men efter att frittfall 120m på Dreamworld kändes som en piece of cake är jag i skrivande stund endast laddad och exalterad inför denna, lite lite större utmaning.
Hoppas allt är bra i kalla sverige! /Emma
Efter surflägret lär vi ha en bunt av såna här coola bilder på oss.
Byron Bay
Byron Bay, en stad som enligt många är deras favorit i Australien. Vi har nu varit här i snart 30 timmar och än så länge känns det mycket bra. Det är inte alls som surfers med skyskrpor och stora shoppingcenter, utan det är mer timit och rofyllt. En småstadskänsla ni vet. Idag har vi prövat på "the main beach" och den får klart väl godkänt. "Skriv att vattnet är turkost" säger Emilia, så jag gör det. Imorgon hade vi tänkt att besöka en av de andra åtta stränderna som finns här, håller tummarna för fint väder bara.
Annars är allt väldigt bra med oss. Vi mår bra och jag vill för övrigt bara försäkra Emilias mamma om att vi äter oss mätta, så du behöver inte vara orolig för det. Hejsvejs så länge. /Ebba
Bilden nedan: Surfers Paradise!
Surfers
Hej hej har ar vadret fint och frukosten stor. Hostellet ar helt okej och vi har varit pa ett nojesfalt. Emma overvann sin radsla for fritt fall 120m och en bergochdalbana misslyckades att stanna dar den skulle sa vi hamna halvvags in mot en vagg. "Typiskt for att det ar de svenska tjejerna som kor" sa de for att vi satt langst fram.
Det var allt vi lever fortfarande/ Emilia
Det var allt vi lever fortfarande/ Emilia
kart aterseende: Brisbane
Vi har nu lamnat landsbyggden och har for ett par timmar sedan anlant till Brisbane igen. Det kanns bade jatteskont men samtidigt lite sorligt. Aven om vi inte kommer att sakna regnet, tomater, paprikor och rastlosheten som infinner sig da man inte har fatt jobb pa en hel vecka, kommer vi definitivt att sakna vara nyfunna vanner. Josh, James, Ash, Steve, John och Tom. Kanske kommer vi traffa dom alla igen, kanske inte. Framtiden far helt enkelt avgora den saken. James kommer vi antagligen traffa da han lovat att han ska komma till Sverige nasta ar med sin mamma och aka skidor i bergen med oss. Det ska bli kul!
-
Emma och jag ar jattehungriga, sag fram emot en stor tallrik med nudlar efter den langa bussfarden, men nar vi kommer till koket mots vi inte bara av en stank som tydligen alltid infekterar trappuppgangen till koket, utan aven av en skylt: cleaning in progress between 2-3. Kom igen, vad ska man gora om man ar hungrig precis da? Ata grus?
-
En annan sak som ar lite lustig ar att Emma has done it again. Hon har namligen lyckats boka fel hosteldatum ett antal ganger under denna resa. Sa nar vi kommer fram till receptionen fragar killen, som for ovrigt kan lite svenska, om vi har planerat att komma tillbaka nasta vecka. Lite forundrade sager vi att det har vi inte tankt, och da inser han att vi maste ha bokat lite fel. Som tur var var killen snall och rummen lediga. Sa vi fick inte bara ett battre rum till billigare pris, utan vi fick till och med ett rum helt for oss sjalva, med pool och bastu och glass.. haha FEST ikvall!
-
Nu ska Emma fa kolla sin facebook, da helt medvetande om att det absolut inte kommer att ha hant nagonting da det ar natt i Sverige och vi var inne for ungefar fyra timmar sedan. Men hon behover inte vara ledsen for det hade inte hant nagonting pa min heller. Ska bilda klubb nu pa eftermiddagen medan vi ater vara nudlar(efter klockan 3).
/Ebba
-
Emma och jag ar jattehungriga, sag fram emot en stor tallrik med nudlar efter den langa bussfarden, men nar vi kommer till koket mots vi inte bara av en stank som tydligen alltid infekterar trappuppgangen till koket, utan aven av en skylt: cleaning in progress between 2-3. Kom igen, vad ska man gora om man ar hungrig precis da? Ata grus?
-
En annan sak som ar lite lustig ar att Emma has done it again. Hon har namligen lyckats boka fel hosteldatum ett antal ganger under denna resa. Sa nar vi kommer fram till receptionen fragar killen, som for ovrigt kan lite svenska, om vi har planerat att komma tillbaka nasta vecka. Lite forundrade sager vi att det har vi inte tankt, och da inser han att vi maste ha bokat lite fel. Som tur var var killen snall och rummen lediga. Sa vi fick inte bara ett battre rum till billigare pris, utan vi fick till och med ett rum helt for oss sjalva, med pool och bastu och glass.. haha FEST ikvall!
-
Nu ska Emma fa kolla sin facebook, da helt medvetande om att det absolut inte kommer att ha hant nagonting da det ar natt i Sverige och vi var inne for ungefar fyra timmar sedan. Men hon behover inte vara ledsen for det hade inte hant nagonting pa min heller. Ska bilda klubb nu pa eftermiddagen medan vi ater vara nudlar(efter klockan 3).
/Ebba
torsdagsmys
Nu är det dock kladdkaksmys som gäller framför en skräckfilm! Josh önskade att vi skulle baka och vi tackar väl inte nej till kladdkaka.. så nu sitter vi här och äter. Intalar oss själva att vi firar någonting för att det ska kännas lite bättre, och det finns faktiskt några saker att välja mellan. Till exempel att vi träffades för ett år sedan som sagt. Jag kan också fira att jag haft mitt körkort i två år (28/1) och därmed inte har prövotid längre! Eller att vi får lön imorgon, och att vi lämnar Gatton på lördag. Good enough.
Kladdkakan var god. /Emma (igen)
1 år
Igår, den första februari, var en stor dag. Det var nämligen dagen för exakt ett år sedan som jag, Ebba och Emilia tog vårat pick och pack och satte oss på planet till Köln. Och vårt liv skulle aldrig mer bli detsamma.
Det känns himla sjukt faktiskt. Jag kommer precis ihåg hur jag går in i rum 608 på Kolpinghaus och möts av Emilia. Rum 608 som kommer vara mitt hem de nästa fyra månaderna. Rum 608 som har fel på elementet. Som får våra tyska grannar att skratta högt eftersom det är så stökigt. Som luktar lite underligt. Som vi tapetserar med nerrivna klubbaffischer för att det inte ska kännas som en fängelsecell men som trots detta ändå känns lite som en fängelsecell.
Där bodde vi till sommaren kom och jag längtade aldrig hem. För en korridor bort bodde Ebba och Magda och två våningar under oss Louise. Och sen så fanns Kajsa och Martina alltid i närheten. Och vi hade så himla kul tillsammans.
Och det tog oss också hit till australien! Jag hade nog inte varit här om jag inte hittat Ebba och Emilia. Och denna blogg skulle absolut inte funnits till om jag inte träffat dom, ve och fasa. Det var dessutom inte vilket resesällskap som helst jag hittade eftersom Ebba och Emilia är det bästa resesällskap man kan tänka sig.
Mer äventyr kommer det bli för oss, det vet jag! Bara framtiden kan utvisa vilka :)
GRATTIS OSS HELT ENKELT!!! /Emma
